Bo Setterlind – Dikter vid Begravning

bo setterlind dikter begravning

Bo Setterlind är en av Sveriges mest älskade poeter, vars ord har tröstat och gett hopp till många under livets mest svåra stunder. Vid begravningar är hans dikter särskilt populära, då de ofta speglar en djup förståelse för livets slut, samtidigt som de erbjuder tröst och ett perspektiv av frid och evighet. Hans poesi talar till oss på ett sätt som få andra kan, genom enkelhet och ett starkt andligt djup.

Här är några av Bo Setterlinds mest uppskattade dikter som ofta används vid begravningar:

”Efter döden”

Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min Faders hus.
Jag skall klappa sakta på porten,
där ingen mer går ut,
och jag skall sitta hos Gud Fader
tills all min oro har tagit slut.

Denna dikt talar om döden som en resa, en övergång till en plats av frid där all oro försvinner. Den ger en stark känsla av trygghet och ro, något som kan vara till tröst för anhöriga under en begravning.

”Vägen hem”

Döden tänkte jag mig så,
som en port till sommarns land.
Som en vind som blåser stilla
och har doft av tång och sand.
Som en fågel i en trädgård,
som en frid ej jordisk är,
som att komma hem om kvällen
och där någon väntar där.

Här beskriver Setterlind döden som en återkomst till en fridfull plats, som att komma hem. Denna bild av döden som en hemkomst kan ge en känsla av avslut och stillhet för dem som sörjer.

”När den sista en gång är bärgad”

När den sista en gång är bärgad
och den mörka jorden är lätt,
då skall ingen fråga hur mycket
eller litet jag har gett.
Då skall bara min oro stillas,
att jag älskat, trott och förstått
att den väg som jag själv har trampat
skall trampas av människor smått.

En påminnelse om vad som är viktigast i livet – kärleken, tron och förståelsen för andra. Denna dikt erbjuder en reflektion över livet och vad som lämnar ett bestående avtryck.

Setterlinds dikter vid begravningar erbjuder inte bara tröst utan en djupare förståelse för livets cykel. Hans ord ger oss ett sätt att bearbeta sorg, samtidigt som de påminner oss om hoppet om något mer bortom det vi ser.